Ok, Jag ska inte ljuga. Jag sprang rätt mycket för ett tag sen. Men en kraftig förkylning och lite för många minusgrader gjorde så att min kondis (som inte var jättebra då) försvann. Sen kom julen, massa mat och öl. Jag hoppade på tåget i början på januari igen. Och gick då ner från mina 72 kilo som jag hade stannat på rätt länge till 65 kilo. Och där tog det stopp. jag var nere och nosade på 62 men lik förbannat så smög kilona sig på igen.
Idag är dagen då jag börjar och jag SKA gå ner til 58kg. Och jag vet att man inte ska stirra sig blint på vågen och det tänker jag inte göra heller. jag ska mäta mig imorgon och skriva upp varje måndag vad som hänt med min kropp. Och om jag får ett infall kanske jag tillochmed lägger upp e bild på före-, och så småningom efterbilder.
Jag.. sprang är väl kanske att ta i. Jag joggade i lugnan ro upp till mamma, en sträcka på ca 1 km. Var väl ganska anfådd när jag kom fram. Men det berodde på det stupet i skogen jag kutade upp för. Så hämtade jag hörlurar och satte på nisse och mannes pod, pappapoden. Sen kom jag 100 meter innan jag vek mig. Jag fick e sån fruktansvärd smärta i magen. Inte håll, utan det kändes som mensvärk gånger hundra. Fast det inte var dags. Mycket märkligt!
Detta resulterade i en långsam promenad hem, och en varm duschstråle på magen. Nu känns det bättre, ska ge det en ny chans imorgon.
Imorgon är en annan dag... En redig spark i arselt bara, eller magen kanske hade varit bättre..
Kommentera